Konsumentkreditlagen (2010:1846) reglerar bestämmelser kring avtal av krediter mellan privatpersoner och företag. Som namnet kanske avslöjar är dessa bestämmelser konsumentorienterade och syftar främst till att skydda privatpersoner från att ingå i allt för oförmånliga avtal och överenskommelser. Här går vi igenom mer kring vad konsumentkreditlagen är och hur den kan gynna dig som privatperson.
I Konsumentkreditlagen ingår en rad bestämmelser som reglerar hur krediter får erbjudas från företag till privatpersoner. Likt andra konsumentorienterade lagstadgar finns konsumentkreditlagen till för att skydda dig som konsument i första hand. Därav innebär lagen en rad skyldigheter som företagssidan i sin tur är tvungna att förhålla sig till.
Det som främst gör att någonting klassas som ett kreditavtal och därmed går under konsumentkreditlagen är att köpet innefattar någon form av räntekostnad. Dessa köp kan exempelvis handla om privatlån, köp på faktura eller kreditkort. Här förväntas du som konsument betala av summan under en förutbestämd tidsperiod samt att även betala en kreditavgift (ränta).
Konsumentkreditlagen förkortas KKrL och innefattar en rad bestämmelser som rör dig som konsument när det kommer till kreditköp. Den nya konsumentkreditlagen trädde i kraft 2011 i och med nya förutsättningar på marknaden som rör kredithandel. Lagen tillsattes för att fylla behovet av ett ökat konsumentskydd till följd av allt fler kreditavtal som innebar mycket höga räntekostnader för konsumenterna. Därmed ville man minska risken för privatpersoner att försättas i svår skuldproblematik på grund av kreditköp.
Vilka situationer som regleras av konsumentkreditlagen är rent krasst tillfällen där någon form av kreditavtal mellan företag och privatpersoner sluts. Lagen syftar till att skydda dig som konsument vid olika former av kreditköp.
Likt många andra lagar finns även här vissa undantag där former av kreditköp inte omfattas av konsumentkreditlagen. Två exempel på undantag är studielån och när man lånar en summa genom att lämna in ett föremål hos en pantbank. Med tanke på att konsumentkreditlagen ska behandla kreditavtal tillhandahållna av näringsidkare till konsumenter, gäller lagen inte heller när det kommer till lån från företag till företag, konsument till konsument eller lån från en privatperson till ett företag.
Det kan därför vara bra att som privatperson se över om ditt ärende går under konsumentkreditlagen eller inte, innan du ingår i ett kreditavtal. Däremot ska lagen omfatta de allra flesta typer av kreditavtal mellan näringsidkare och privatpersoner och du kan därför räkna med att lagen oftast gäller.
Med tanke på konsumentkreditlagens stora omfattning är det som privatperson inte helt enkelt att navigera i dess olika delar och hitta den specifika information som är av intresse. Därför kommer vi i detta avsnitt att lyfta fram några vanliga ämnen och paragrafer som det ofta råder frågor kring.
Frågor kring bolån behandlas till viss del i konsumentkreditlagen men även under lagen om verksamhet med bostadskrediter. Punkterna om bolån i KKrl handlar bland annat om vad som gäller när din bostad pantsätts som säkerhet för en annan kredit. Alltså att lösa ett annat lån med hjälp av ditt nuvarande bolån.
Specifika regleringar kring högkostnadskrediter återfinns i konsumentkreditlagen. Här behandlas exempelvis regler kring räntetak och kostnadstak. Dessa regleringar syftar till att begränsa maxkostnaderna för dig som låntagare både när det kommer till ränteavgifter och totala lånekostnader.
I konsumentkreditlagen finns även regleringar kring hur långivare får marknadsföra sina krediter. Det råder bland annat ett krav på att företagen på ett tydligt sätt måste specificera om ett lån klassas som en högkostnadskredit i marknadsföringen. Här behöver en tydlig informerande text samt en varningssymbol finnas med.
En annan aspekt av konsumentkreditlagen är invändningsrätten, som fastställs i paragraf 29. Invändningsrätten ger konsumenten rätt att göra invändningar mot kreditavtalet. Denna bestämmelse ger konsumenten en grundläggande rättighet i att skydda sina intressen vid eventuella tvister med kreditgivaren.
Enligt paragraf 30 i Konsumentkreditlagen, förbjuds kreditgivaren att ta emot skuldförbindelser från köparen, såsom växelförbindelser eller löpande skuldebrev, som kan begränsa köparens rätt att göra invändningar om dessa skuldförbindelser överlåts eller pantsätts till en tredje part. Med andra ord, det här skyddet säkerställer att du som konsument inte förlorar din förmåga att skydda dina intressen om någon annan blir inblandad i ditt kreditavtal.
I lagens 36:e paragraf behandlas regler vid förskottsbetalning av krediter. Om konsumenten planerar att betala av ett fast lån, kan långivaren inte kräva betalning för uteblivna räntekostnader efter betalningen är genomförd. Är lånet däremot löpande kan det istället tillkomma en så kallad ränteskillnadsersättning. Denna ersättning syftar till att kompensera långivaren för uteblivna ränteintäkter.
Högkostnadskrediter är de lån vars effektiva ränta överstiger 30% eller mer av den aktuella referensräntan och kan betraktas som en dyrare typ av konsumtionslån. Dessa lån har i sin tur särskilda lagstiftade bestämmelser som syftar till att fungera som ett skyddsnät för dig som låntagare.
När du som låntagare löser ett lån betalar du av hela lånets kostnad. Detta gör att du blir av med de resterande räntekostnaderna på lånet i fråga. Här förklarar vi mer om hur ett löst lån kan gynna din personliga ekonomi och vad du bör tänka på.
Inget lån är gratis. När du lånar pengar av en bank eller annan långivare betalar du också för förmånen. Den främsta kostnaden för ett lån är låneräntan, eller den nominella räntan som den också kallas. Här går vi igenom de viktigaste sakerna du behöver veta om den.